Diffusionsspärr mot fukt – ångspärr eller ångbroms?

När man bygger eller isolerar väggar och tak behöver man tänka på mer än bara värme. Fukt som rör sig genom konstruktionen kan bli till kondens och skada både trä och isolering. För att undvika det använder man diffusionsspärrar. De vanligaste är ångspärr och ångbroms. I den här artikeln går vi igenom skillnaden, när man använder vilken och hur de monteras i till exempel uterum och altaner.

Varför behövs en fuktspärr

Luft innehåller alltid vattenånga. När den varma inomhusluften når kalla delar av en vägg eller ett tak kyls den ned. När temperaturen sjunker under daggpunkten blir ångan till vatten. Om detta sker inne i konstruktionen kan resultatet bli mögel och röta. Fukten påverkar också isoleringens funktion och kan göra att huset förlorar energi.

En diffusionsspärr förhindrar att fukten vandrar in i konstruktionen. Den placeras på den varma sidan av isoleringen och håller fukten borta från de kalla ytorna. På så sätt minskar man risken för kondens och skador. I ett uterum som används stora delar av året eller i ett isolerat altantak är det nästan alltid nödvändigt med en fuktspärr.

Skillnaden mellan ångspärr och ångbroms

Både ångspärr och ångbroms används för att kontrollera fuktvandringen men de fungerar på olika sätt.

En ångspärr är helt tät. Den är oftast gjord av plastfolie som inte släpper igenom någon fukt alls. Den placeras på insidan av väggen eller taket och stoppar luftfuktigheten direkt.

En ångbroms är diffusionsöppen. Det betyder att den släpper igenom lite fukt men så långsamt att isoleringen hinner hantera den. Den används i konstruktioner där isoleringen själv kan buffra fukt, till exempel träfiber eller cellulosa.

Skillnaden mellan dem ligger alltså i graden av täthet. Ångspärr stänger ute allt medan ångbroms släpper igenom en liten mängd och gör det möjligt för konstruktionen att torka ut om det behövs.

När används ångspärr

Ångspärr används framför allt i konstruktioner där isoleringen inte kan hantera fukt. Det gäller till exempel glasull och stenull. Om fukt tar sig in i dessa material blir de snabbt skadade och tappar sin isolerförmåga. Därför är det viktigt att stoppa fukten helt. Ångspärren är billig, lätt att montera och mycket effektiv när den används rätt.

I svenska småhus är ångspärr standard i väggar och tak. Samma sak gäller om man vill isolera ett uterum för helårsbruk. Då placeras plastfolien på insidan av konstruktionen för att stoppa fukten redan från början.

När passar ångbroms bättre

Ångbroms används när isoleringsmaterialet är hygroskopiskt, det vill säga att det kan ta upp och avge fukt. Träfiber och cellulosa är de vanligaste exemplen. Dessa material kan lagra fukt tillfälligt och sedan släppa ut den när klimatet förändras. I sådana konstruktioner fungerar det bättre med en ångbroms än med en helt tät plastfolie.

I väggar och tak som byggs med naturmaterial är det därför ofta en fördel att använda ångbroms. Det gör konstruktionen mer tålig mot små läckor och ger en jämnare fukthantering över tid. För altaner som byggs in eller uterum som ska isoleras med träfiber är ångbroms därför ett bättre val än ångspärr.

Montering och placering

Oavsett om du använder ångspärr eller ångbroms är det viktigt att montera rätt. Spärren ska alltid sitta på den varma sidan av konstruktionen, alltså närmast rummet men bakom innerväggen eller innertaket. På så sätt stoppas fukten innan den når isoleringen. En tumregel är att minst två tredjedelar av isoleringen ska ligga på den kalla sidan.

Alla skarvar måste överlappas och tätas noggrant. Använd skarvtejp eller särskilda band som är gjorda för diffusionsspärrar. Vanlig tejp håller inte i längden. Där det finns genomföringar som eldosor och rör måste man vara extra noggrann. Dessa tätas med manschetter eller tejpade remsor. Undvik hål och punkteringar i folien. Även små skador kan försämra funktionen.

Val av isoleringsmaterial

Valet av isolering avgör vilken diffusionsspärr som är bäst.

• Mineralull: Kräver ångspärr eftersom materialet inte kan hantera fukt. Det är vanligt i väggar och tak där man vill ha ett billigt och effektivt isoleringsmaterial.
• Träfiber: Fungerar bra med ångbroms. Materialet kan lagra fukt och sedan släppa ut den.
• Cellulosa: Passar också ihop med ångbroms. Ger ett jämnt inomhusklimat och klarar fuktvariationer bättre än mineralull.
• Naturmaterial som hampa: Behöver diffusionsöppna spärrar, alltså ångbroms.

För ett året runt-uterum som isoleras med mineralull är ångspärr det vanligaste. För en altan som byggs in med träfiberisolering fungerar ångbroms bättre. Det viktiga är att välja rätt kombination av material och diffusionsspärr.

Så påverkar ventilationen fukten

En korrekt monterad diffusionsspärr minskar risken för kondens, men utan bra ventilation kan problemen ändå uppstå. Om luften i rummet blir för fuktig belastas konstruktionen mer än nödvändigt. När luften byts ut regelbundet hålls fuktnivån nere och spärren fungerar som den ska.

I uterum räcker det ofta med enkla ventiler. På vintern kan en avfuktare hjälpa till att hålla nere luftfuktigheten. Den bästa lösningen är en kombination av en tät konstruktion och en fungerande ventilation. Då håller väggar och tak längre och risken för fuktskador minskar.

Sammanfattningsvis är valet mellan ångspärr och ångbroms beroende av vilket material du använder och hur byggnaden ska användas. En ångspärr passar bäst när du använder mineralull, medan en ångbroms fungerar bättre med träfiber och andra naturmaterial. Placera spärren på rätt sida av isoleringen, var noggrann med tätningen och se till att rummet har bra ventilation. Då får du en konstruktion som håller sig torr och fungerar under lång tid framåt.